Hökebergs slott

Källa: Wikipedia (vissa källor påstår att historien är påhittad och det kanske den är :)) Men jag låter den vara kvar ändå *s*)

Större villa belägen utanför Kvänum i Vara Kommun. Huset är på två våningar, byggt 1923 och sägs vara ritat av Ivar Tengbom, även om uppgiften inte helt kunnat säkerställas. Också namnets ursprung är okänt, åsen på vilket huset ligger kallas i folkmun Hökeberget, men namnet figurerar inte innan huset byggdes, varför mer troligt är att huset gett namn åt åsen än tvärtom.

Hökebergs slott byggdes ursprungligen som hem åt lantbruksmagnaten Eskil Eriksson som skapade sig en förmögenhet genom våghalsiga exportaffärer med utsäde och vars förmögenhet försvann i och med Kruger-kraschen. Huset stod tomt under några år på 1930-talet innan de köptes av den pensionerade officeren Nils Ryttare.

Nils Ryttare var känd som tyskvän och bjöd under kriget in flera tyska dignitärer, bland annat den tyske konsuln i Göteborg, till Hökeberg. Det var ett besök med tyska officerare och diplomater på Hökeberg 1943 som kom att bli känt som "Hökebergsslott-incidenten".

Ryttare och de tyska vännerna skulle ha varit ute på fågeljakt när de stötte ihop med ett gäng "dåligt klädda herrar" och hamnade i häftig ordväxling. Polis tillkallades och jagade bort luffarna, varpå jaktsällskapet skulle åkt hem till Hökeberg. Morgonen efter hittades två av tyskarna, en ambassadsekreterare och en tysk flygofficer, mördade i deras respektive sovrum i slottets annex och snart beskylldes "luffarna" för dådet som beskrevs som ett rånmord - men trots att Varapolisen grep flera dagdrivare kunde ingen bindas vid brottet.

Händelsen fick inte mycket uppmärksamhet i dåtidens press, men den tyska ambassaden i Stockholm krävde en "erfoderlig" utredning av polisen och händelsen kom att skapa viss diplomatisk ordväxling mellan det krigförande Tyskland och neutrala Sverige.
1947 kom det fram uppgifter om att den tyskvänlige Nils Ryttare varit agent för britterna och en källa på Västtysklands Ambassad i Stockholm hävdade då anonymt till Svenska Dagbladet att den tyska underrättelsetjänsten redan under kriget misstänkt att ambassadsekreteraren och flygofficeren i själva verket blivit mördade av brittiska commandosoldater eller norska motståndsmän.