I helgen har vi firat Cassandra som har fyllt 18 år. Man förundrar sig över att tiden går, men 18 år.... Det är på sina barn man ser det... Att tiden faktiskt inte bara går utan springer väldigt snabbt. Hon är en alldeles underbar 18-åring, precis som de ska vara. Hennes mamma är en mycket förundrad 39-åring som inte riktigt har greppat att det inte är hon som är 18 år längre.
Jag födde Cassandra när jag var 21 och det kan tyckas vara tidigt men jag vet att jag kände mig oerhört mogen, jag var helt redo. Min dotter å andra sidan är lika klar över att hon inte är mogen och inte är redo. Vare sig över att bli vuxen eller att föda barn. Hon tycker att ansvaret känns tyngande, att det är jobbigt att bli vuxen och vara den som har slutgiltig talan för sina beslut. Men jag har lugnat henne, ingen i vår familj har slutgiltig talan. Det finns alltid en mamma som bestämmer *s* och det kan kännas både lite tryggt och skrämmande :))
Vi hade en mysig söndag tillsammans hela familjen. Släkt och vänner ska fira Cassandra och Samuel den 30/11. Då ska vi ha ett stort kalas för båda, Cassandra som då har fyllt 18 och Samuel som fyller 9 på tisdag. Det är makalöst att min dotter är 18 men att min _bebis_ fyller 9 år helt otroligt!!!
Jag har svårt att smälta det här... Jag saknar verkligen att ha en liten bebis men samtidigt så är jag alldeles för bekväm för att börja om en gång till. Jag njuter verkligen av att inte behöva vara vaken på nätterna, eller jaga efter en liten busunge som klättrar på allt och drar och river ner allt i sin väg :))) Men de är söta.... Jag får nöja mig med att pussa på andras. Och vem vet, mina 2 bästa vänninor kanske bestämmer sig för att skaffa egna barn (istället för att låna mina) som jag kan få klämma på :)))
Så kom igen nu tjejer!!! Det är upp till er nu! Jag vill ha en bebis :))
Kram Susanne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar