Jag hade haft en väldigt lätt graviditet, lite foglossning, halsbränna och många toabesök på nätterna, men mer var det inte. Den 24 november var Peter på möte hela dagen, jag hade rätt kraftiga förvärkar men kände mig i övrigt rätt ok. Vid 16.00 tiden kom Peter hem från jobbet och jag ville passa på att ta mig ett bad. Varje bad kunde ju vara det sista innan det var dags för förlossningen J . Jag upptäcker då att slemproppen har gått, eller rättare sagt det jag tror är slemproppen, jag har aldrig sett en sådan innan.Efter badet går jag upp, det sipprar lite, och sätter mig därefter i vardagsrummet och då är det som om nån drar ut proppen, poff säger det och vattnet formligen forsar ur mig, klockan är då ca 17.05. Som tur var har jag en handduk på mig som får tjänstgöra som vattenuppsamlare. Peter ringer Mölndals Förlossnings BB som tycker att vi ska komma in så snart vi vill. Vilken lättnad att de hade plats för oss.
Jag ringer Neda och talar om att vattnet har gått. Hon befinner sig på ”Kaffemoster”, ca 200 m från oss för att äta lite. Under tiden vi väntar på henne, packar vi ner de sista sakerna i väskan. Vattnet fortsätter att forsa ur mig. Jag bad Peter att hämta en binda och han hämtar ett trosskydd, jag börjar att gapskratta och hämtar en av Williams blöjor istället. Jag har ännu inga värkar och det hela känns rätt underligt. Stunden som jag har väntat på så länge har äntligen kommit. Vägen till Mölndals Sjukhus är precis som jag minns den, väldigt bucklig. Vi kommer upp till Förlossnings BB när klockan är ungefär 18.15. Vi blir mottagna av Gunilla som ska vara vår barnmorska. Hon visar oss till rum 3. Exakt samma rum som William föddes i 14 månader tidigare. Snacka om deja vú.
Jag blir uppkopplad till CTG-apparaten för en mätning av hjärtljud. Allt lät bra och jag får gå upp och röra på mig efter en halvtimme ungefär. Gunilla kommer in med tjej som hon presenterar som Birgitta, barnmorskekandidat. Hon frågar om hon får vara med och jag säger att det är ok men att jag inte vill att hon undersöker mig. Det var perfekt med en kandidat….Stackarn fick springa och hämta äppeljuice och lyssna på mina tidigare förlossningsberättelser och jämförelser.
Tiden gick oerhört sakta, jag hade lite värkar som inte gjorde särskilt ont, det kändes som allt hade stannat av. Jag fick en varm riskudde att ha på magen och en saccosäck bakom ryggen. Jag fick tvätta av mig i underlivet med en blå löddrande svamp och min BM ville även att jag skulle ta ett lavemang, vilket jag aldrig gjort tidigare. Av värmen i riskudden hade jag fått kramp i magen så jag uträttade mitt toabesök först och tog sedan lavemanget (jag ville ju få ut allt!). Det var lönlöst och jag kom ut från toaletten 10 minuter senare utan resultat. Gunilla undersökte mig 19.05 och jag hade då öppnat mig 3 cm, värkarbetet hade stannat av (ja, det hade ju egentligen aldrig börjat). Hon frågade om jag ville ta ett bad men det hade jag inte alls lust med. Peter och jag passade på att äta mackor och dricka te vid 19.30-tiden. Jag började nu fundera på om det verkligen skulle hända något. Jag hade ju inga värkar! Gunilla frågade om jag ville ha något att sova på och kanske skjuta upp förlossningen till morgondagen men det ville jag absolut inte. Jag sipprar vatten hela tiden och det kommer vid ett tillfälle en jättefors med vatten, ungefär lika mycket som när vattnet gick hemma.
Timmarna släpade sig fram, jag och Peter tillbringade tiden med att läsa högt ur Berts Betraktelser, äta godis och prata i telefon. Fortfarande inte ont alls, fast enligt CTG-maskinen hade jag regelbundna sammandragningar var 2-3 minut, det gjorde inte ont bara. Vid 22.00 tiden var det dags för personalbyte. Annika hette vår nya barnmorska. En käck och trevlig tjej som jag inte alls tyckte lika bra om som Gunilla. Även vår kandidat hade gjort sitt. Annika gjorde en ny undersökning och jag hade öppnat mig ytterligare en centimeter. Vi fick återigen lyssna på hjärtljuden som lät starka och taktfasta. Vad jag längtade efter vår bebis! När klockan blev elva kändes det som om allt hade vänt, jag fick värkar. Äntligen! Jag började tro att jag kanske skulle föda barn den här natten ändå.
Annika satte på lustgasten och jag andades in massor av god mumsig lustgas. Jag hade vid det här laget öppnat mig 5 centimeter. Det gick framåt J Jag hade en så länge 40 % lustgas som ökades på till 50 % ju intensivare värkarna blev. Annika försökte föreslå att jag skulle gå på toaletten men jag envisades med att jag aldrig skulle lämna ”min vän lustgasen”. Varje gång jag har använt lustgas blir mina begrepp rätt förvirrade, jag hör underliga ljud och mår allmänt rätt bra. Värkarna var kraftiga nu och varje värk slutade med en brännande smärta i låren. Det liknade ingenting jag hade varit med om tidigare. 23.55 sätter Annika en elektrod i huvudet på min bebis och jag var nu öppen nästan 7 centimeter. Lustgasen ökades nu på till 70 % och hjälper mig nu att bli dimmigare. Peter sitter bredvid mig och fläktar mig med ett stort blad, jag svettas oerhört mycket. Annika passar på att vädra ut i förlossningsrummet innan bebisen kommer, jag tar av mig en tröja som jag har haft på mig, den är dyblöt av svett.
Strax innan 01.00 börjar jag känna de första krystimpulserna men vågar inte börja krysta innan jag vet om jag är helt öppen. Jag har en centimeter kvar men det trycker på så mycket att jag väljer att krysta ändå. Jag har bestämt mig för att jag ska ha barn nu, då jag krystar och får lite skäll av Annika som säger åt mig att inte krysta när jag inte har värkar (vilket jag har gjort för jag var såååå trött på att vänta…) När krystvärken kommer tar jag i allt vad jag kan och på den tredje krystvärken känner jag huvudet komma ut och sedan resten av kroppen, jag böjer mig lite framåt för att ta emot mitt barn.
Jag hör Peter säga; ”Det blev en pojke”. Han skriker lite och Annika lägger honom på mage och torkar honom torr med en frottéhandduk. Hon lägger sedan det lilla underverket på min mage och både jag och Peter får möjlighet att beundra honom. Jag lägger min nyfödde son till bröstet och han letar lite men hittar sedan rätt. Han suger för fullt och hans hand kramar om mitt finger. Min efterlängtade lille Samuel har kommit till världen. Efter en liten mysig stund är det dags att krysta ut moderkakan. Peter sätter sig med Samuel och jag tar ett nytt tag om lustgasmasken. Annika pressar sin tyngd mot min mage och jag krystar. Moderkakan kommer ut, den är hel och fin. Efter en liten stund känner jag att det är dags att gå på toaletten, under tiden får han en spruta (tur att jag slapp vara med) och de mäter hans huvudomfång. När jag kommer tillbaka läggs han på vågen som 3460 g och han är 50 cm lång. Huvudomfånget var 36,5 cm. Vi ringer våra föräldrar och närmaste vänner och talar om att det lilla underverket nu är fött.
Efter en stund kommer Annika in med ”brickan”. Både jag och Peter äter med god aptit. Vi sitter i varsin mysig fåtölj med Samuel liggande i en plastbalja bredvid. Tyvärr var det fullt på BB så Peter får inte stanna över natten. Vid 4-tiden samlar vi ihop våra saker och går över på BB sidan, jag staplar försiktigt med Samuel bredvid mig. Jag ska nu försöka sova men det är alldeles omöjligt att få en blund. Jag ligger bara och tittar på min vackre lille pojke.
Välkommen till världen Samuel David Lucas Peter!!
Grattis på 6 -års dagen
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar