Mysigt

Aj, ett knä i ryggen...En armbåge följer efter..Jag vaknar lätt omtöcknad och tittar mig förvirrat omkring. Ja, där ligger han, min lille gosige "bebis". Jag muttrar lite för mig själv och försöker knuffa undan honom till Peters sida av sängen. Låt honom sparka sin pappa istället. Jag somnar om, vaknar en kort stund senare av en ny knuff. "Bebisen" är mammig och har krupit tillbaka till mig igen, han lägger en arm om min hals och viskar lite sömndrucken "mamma, jag älskar dig". Det är i såna ögonblick man fullkomligt smälter och bara låter den lilla klibbiga, varma, slingrande, sparkande men absolut underbara varelsen bara ligga kvar. Tänk min bebis fyller snart 6 år :)